And now what?

Tack kroppen, för att du har stått ut med mig ytterligare en galen dag, och tack för en fin prestation. Lite känningar i knäna men det är ju som det brukar, borde vara borta imorn.

Uppenbarligen är det här en distans som passar mig, gjorde bra tider för att vara mig 2010 och i år vet jag inte vad som hände. Har aldrig någonsin sprungit så bra. Vad har jag egentligen missat på banan? Är lite misstänksam, måste ha varit en fasligt lättsprungen bana!

Får väl ta det från början. Fina Anna kom över igår kväll för laddning och det frossades i fruktsallad och grädde. Inte alls dumt, tänkte att det kanske var läge att testa att köra all in med carbs den här tävlingen och se vad som händer. Något bra hände, sockerdoping. ;)
Svåra var däremot att somna mitt i sockerchocken...

Prylar prylar prylar

Kickade igång dagen med en stor frukost och begav oss in till stan strax efter 8. Letade P-plats i 20min och kapitulerade ner i ett garage, ouch, dyr historia. Men torr..

Frukost!

Checkade in cykeln och placerade ut mina saker, började inse att det egentligen inte var någon mening med att försöka hålla saker torra...det här skulle bli en blööööt dag. Men luften var varm så det kändes ändå inte så farligt.
Sjukt mycket folk och damer-olympiska delade yta med stafettlag, kändes lite oplanerat och kaosartat. Vilket det visade sig skulle bli sedan också när alla skulle växla huller om buller...

På med våtdräkt, tjitttjatta lite med tjejen bredvid och så sällskapa ned i vattnet. Pratade oss nästan till att missa starten. Simningen gick fint, tänkte på att ta det luuugnt och fiiiiint för att inte återupprepa vansbros kallsupskatastrof. Lallade på fint i mitt eget tempo, tänkte på hur mycket jag ändå gillar vatten, eller iallafall att vara under vatten. På något sätt lugnande varje gång man sänker huvudet under vattnet och allt larm försvinner och världen blir grön och bubblig. Simmade om några stycken på slutet, även flera crawlare och så hux flux var det momentet slut. Upp på banan igen, stadiga ben som kunde springa bort till cykeln. Smidigt av med våtdräkten och på med cykelkittet. Så iväg, hörde supporterkåren skrika någonstans från andra sidan och sprang på lite extra.

Redan första km kände jag att det här jäklar går bra! Medel över 30 hör till ett bra pass för mig och här gick det undan! Passerade många många och kände mig stark. Sippade sportdryck över västerbron och tragglade på. Kom leende på någonstans i mitten att "vafan, det är ju bara 4 mil!, haha, härligt, det är ju ingenting!" ...vet inte om hjärnan av någon anledning var inställd på det dubbla... Men cyklingen gick fint, ösregnet till trots, som passade på att överaska efter första varvet.

Sen kom strulet, vid bytet till löpning var jag lätt förvirrad och sprang förbi min plats säkert två gånger innan jag hittade rätt. På vägen lyckades jag bli knuffad av en mötande simmare som höftade mig och lilla pärlan rakt ned på gatan. Stackars cykel!

När jag väl lyckades hitta rätt plats var det bara att konstatera att ett par dyngasura cykelskor byttes till ett par om möjligt ännu blötare löparskor.
NU var benen stumma, hade ju självklart varit tvungen att ösa på rejält på cykeln sista biten och nu kändes det. Roligare blev det ju inte heller av att en hel del cyklar var upphängda i området. Kände mig lite miserabel men det är då man ler lite, tänker att allt jävligt har ett slut och fortsätter.
För övrigt väldigt svårt att avgöra hur man låg till i jämförelse med de andra i sin grupp...ingen koll alls!

In mot slottet, mycket löpare och knixig bana, men snabb...skulle det visa sig. Svängde upp mot målrakan där man svängde höger 3 gånger innan man äntligen fick spurta in i mål. Regnet öste ned och vattenpölarna blev större och större, på sista varvet funderade jag på om man inte skulle behållit våtdräkten på och simmat igenom. Ingenting var torrt, absolut ingenting, men o andra sidan behövde man ju inte bekymra sig för värmeslag heller! Nån illvillig cafeägare bakade bullar vid banan och tror aldrig jag varit så sugen på kanelbullar.

Så, äntligen, fick man svänga vänster och kuta i mål. Fick till en fin liten spurt på ett par meter och så var hela den tappra lilla supportergruppen där, starkt att motstå regnet och kylan! Stort tack!

Sluttid på 2.46, mycket nöjd och glad! Särskilt som cyklingen gick såpass bra som den gjorde.

Funderar om det blir en repris nästa år? Den här tävlingen har vuxit sig lite för stor för sitt eget bästa, kändes som alldeles för mycket folk med olika distanser, blev lätt kaosartat i växlingsområdet...
Men stor eloge till alla funktionärer som slet hela dagen med att visa vägen i regnet och ta hand om oss alla och våra frågor! Väl anordnat!

Målgång